Motorrum med V12

Två olika motorrum med V12:or från England resp. Tyskland. 

Daimler Double Six, en lyxigare variant av Jaguar XJ12.

BMW V12.

Bakdäck förr och nu

Bakdäck på stor motorcykel på 1970-talet. Dimension 4.00 x 18 vilket motsvarar ungefär 100/90-18 överfört till dagens däckmått.

BMW 750 1971

Bakdäck på stor motorcykel på 2010-talet. Dimension 240/40-18.

Suzuki 1800 2006

De svenska pansartågen

Under kriget var den svenska malmen en viktig resurs och att skydda den strategiskt viktiga Malmbanan var viktigt. Därför beordrade generalmajor Archibald Douglas, chef för Övre Norrlands trupper, att två pansartåg benämnda "Kiruna" och "Boden" skulle byggas. Tågen skulle sättas in vid en eventuell fientlig framryckning längs med malmbanan.
 "Kiruna" tillverkades på LKAB:s verkstad och byggdes på två öppna Or-vagnar. Den första vagnen hade två 37 mm pansarvagnskanoner m/38 och två kulsprutor m/36. Den andra vagnen utrustades med en dubbel 8 mm luftvärnskulspruta och två kulsprutor m/36. 
Pansartåget "Boden" byggdes vid SJ:s huvudverkstad i Notviken utanför Luleå och bestod ursprungligen av tre malmvagnar. Det planerades för ytterligare två tåg, "Östersund" och "Malmö", men dessa kom aldrig att byggas. Som dragkraft användes SJ:s J-lok byggda på 1910-talet. Även loken var tänkta att bepansras, men det blev aldrig av. Pansartågen skrotades omkring 1960.

Pansartåget "Kiruna"

Tyskland hade invaderat Norge den 9 april 1940. Den 20 maj 1940 står pansartåget Kiruna på Vassijaure station. Ett tyskt sjöflygplan, en Dornier 26, flyger då in över svenskt luftrum och eld öppnas från pansartåget och från en svensk luftvärnsställning. Flygplanet besvarar elden mot pansartåget. En svensk värnpliktig, 21-årige Sven Sjöberg från Piteå, träffas och avlider senare på Kiruna Lasarett. 

Luftwaffes Dornier Do 26 som var bestyckade med en 20 mm kanon och tre kulsprutor.

Utdrag ur en berättelse om pansartåget Kirunas eldstrid:
I kikaren kunde jag nu tydligt se att det var ett tyskt sjöflygplan av typ Dornier. Det flög lågt och långsamt med kursen rätt över höjden med luftvärnskanonerna. Jag väntade varje ögonblick på deras eldöppnande. När planet var inom skotthåll för luftvärnskulsprutan och då kanonerna fortfarande var tysta, beordrade jag eld. Ammunitionen till luftvärnskulsprutan bestod av 8 mm pansarbrytande ammunition, blandad med spårljusammunition. Redan efter några sekunder gav spårljuset besked om att elden låg rätt. Sedan flygplanet passerat över luftvärnsautomatkanontroppen, öppnade också denna eld. Första skotten låg bäst, just under planets högervinge, ganska nära flygkroppen. Övriga skott var alla sämre riktade. 
Framför järnvägsstationen uppehöll sig några soldater som var förlagda här uppe. Sålunda stod en soldat någon meter till höger om mig. Likaledes någon meter till vänster stod "min" lokförare (Lars Emanuel Larsson, född 1893 - av kamraterna kallad "Tysta Lasse"). Medan jag i kikaren iakttog elden, hörde jag plötsligt bogvågs-knallarna av kulspruteeld. Elden kom överraskande, men jag förstod att vi var beskjutna från flygplanet och beordrade personalen omkring mig till skydd i lä av pansartåget. Hur oväntad elden från flygplanet i själva verket var, kan förstås av sergeant Öhlunds yttrande till sin servispersonal då han hörde bogvågsknallarna: "Vem tusan skjuter på oss?" 
När jag tillsammans med lokföraren kommit i skydd bakom lv-vagnen, vände jag mig om för att se hur det gått för de övriga. På spåret där jag nyss stått, låg den soldat som uppehållit sig till höger om mig. Han låg på rygg. Jag fattade inte, att han träffats utan trodde att han snubblat, fallit, skadat sig och blivit liggande. För att hjälpa honom in i skydd sprang jag åter ut. Nu såg jag att han var medvetslös. Då han syntes ha svårt att andas, knäppte jag upp vapenrocken och fann därvid ett skottsår i högra delen av bröstet. 

Dornier Do 26 var ett mycket speciellt flygplan. Det drevs med fyra stycken Junkers Jumo 2-takts dieselmotorer, en komplicerad konstruktion med sex cylindrar, tolv kolvar och två vevaxlar. 

Det engelska företaget Napier & Son byggde före kriget dessa motorer på licens under namnet Napier Culverin. Sent i kriget satte man ihop tre sådana motorer i en triangelformad konfiguration kallad Napier Deltic. Det var då en av världens starkaste och mest kompakta dieselmotorer. 
Titta också gärna på mitt tidigare inlägg om Napier Deltic som finns HÄR.  

Moto Guzzi

Trots dystra väderprognoser blev det även i år ett Tjolöholm Classic med fint väder. 

Kolla detaljarbetet på denna Moto Guzzi byggd av Adam Nestor.

Sadeln inbjuder inte några längre resor... ;-)

DAF - en billängd före Tjorven!

DAF 44 var en bil ritad av Giovanni Michelotti. Den hade 2-cylindrig luftkyld boxermotor på 850 cc, 40 hk och steglös kilremstransmission kallad Variomatic. Det var denna bilmodell som var grunden till Tjorven som byggdes av Kalmar Verkstad.  

Annons från 1966

En DAF 44 tillsammans med en prototyp till Tjorven.

En av prototyperna som hade DAF-emblem i fronten.

Den modell som kom i produktion var snyggare. Här i "civil" version som då kallades Kalmar.

"Tjorven kommer med korven"

1970 tog man också fram en prototyp, Kalmar Kombi, med baksäte och lite mer sluttande bakdel. Den var också försedd med 
4-cylindrig, vätskekyld motor på 55 hk. Den motorn kom från DAF 55.

Kalmar Last var en liten tuff pick-up.

I försäljningsbroschyren står att Tjorvens värmesystem "ger hög temperatur i förarutrymmet även under extrema vinterförhållanden". En ren lögn! Det var ett svinkallt fordon och Postens Tjorvar hade Eberspächer för att man överhuvudtaget skulle kunna använda bilarna vintertid, en Eberspächer som dock sällan fungerade...

Under mina år på Posten körde jag mycket Tjorven. En kul och mycket speciell bil som gick lika fort framåt som bakåt. I Holland anordnas varje år tävlingar i bakåtkörning med bilar. Kolla denna lilla film med både bakåtracing och spännande husvagnsracing! 

Det finns många roliga filmer på Youtube med bakåtracing. Sökord: Achteruitrijden



Här är min arbetskamrat Thorbjörn ute på sin postrunda på Hisingen 1978.

I Nostalgia!

I senaste numret av Nostalgia finns en bild jag tog på Pickos MC-show i Marmorhallarna 1969. Kul!

Linklyfe

Annons i MC-Nytt 1969

Jag är numera bekväm och åker endast kardandrivna motorcyklar och har så gjort sedan jag köpte min första BMW 1976. Det finns ingen anledning att hålla på och slabba med kedjespray som ändå bara skitar ner både hoj och eventuell packning. Idag finns förvisso o-ringskedjor som har betydligt längre livslängd än de vanliga kedjorna, men tids nog måste även dessa bytas och dessutom tillkommer kostnaden för nya drev. Den Suzuki VL 1500 jag kör nu har även den kardandrift.
Annat var det förr när man plockade av kedjan med jämna mellanrum och lade ner den i en burk Linklyfe. Där skulle den ligga och koka ett tag så att smörjan trängde in i alla länkar. Min kära mor var inte glad när burken med kedjan stod och puttrade på spisen i köket och spred oljedoft i hela huset...

11 år och Fest-iS

Kalas hos Perra på 11-årsdagen och jag sitter längst in i hörnet med vit skjorta och slips. Fint skulle det vara och här bjöds det på Fest-iS och tårta!

Och så den obligatoriska fotouppställningen.

Jo, det stavades faktiskt Fest-iS i början på 60-talet. Annons från 1961.

Fanns också i praktisk 4-pack.

Även vår Kronprins nyttjade denna dryck!