fredag 2 maj 2014

Slut!

Mellerud, gamla sträckningen innan Erikstadssvängen byggdes.

Allt har ett slut, så även PerrasMotorNostalgi. Efter snart tre år, över 2000 inlägg och drygt 440.000 sidvisningar känner jag att det räcker nu. Det tar mycket tid och nu när jag i dagarna firar min 60-årsdag är det dags att gå vidare i livet. Som lokförare på SJ kan jag gå i pension vid 60, och den förmånen tänker jag utnyttja. Eftersom jag fortfarande trivs väldigt bra med lokföreriet så kommer jag att fortsätta som timanställd, men då är det jag som bestämmer när, och hur mycket eller lite jag vill jobba. Härligt! 
Från den 1 juni kommer jag att köra på timmar för Götalandståg och kanske också för SJ.

Bloggen startade jag som ett projekt som från början var tänkt att handla i första hand om 70-talets motorcyklar. Det spårade ur direkt och idag spretar den åt alla möjliga håll. Det gör också att namnet inte riktigt stämmer överens med innehållet. PerrasMotorNostalgi får ligga kvar tills vidare, men kommer inte längre att uppdateras.
Kanske återkommer jag i någon form till hösten men nu ska Perra köra motorcykel, resa, fotografera och njuta av livet. Det gäller att ta vara på den tid som är kvar! 

Till alla er som följt med på resan vill jag säga ett stort tack! Ett tack också för alla mejl, kommentarer och personliga möten under åren som gått. 

Ha en riktigt bra sommar! Kanske syns vi på något motorevenemang.

Titta gärna in på TuristbussN200.se där jag är en av medarbetarna.





Carina mc-kaross

Vill Ni sitta väl skyddad för väder och vind ska Ni satsa på en elegant Carina mc-kaross. Passar även på mopeder!

onsdag 30 april 2014

Kungsporten och Kallebäcks källa

Göteborgarna fick sitt första vattenhämtningsställe 1787. Det var en "fontain" strax innanför Kungsporten och vattnet kom från Kallebäcks källa. Kungsporten, som var en del av Göteborgs stadsmur, låg vid nuvarande Kungsportsplatsen. Den fungerade som kontrollplats för folk och gods som skulle in i staden och här fick man även betala tullDet fanns även en vindbrygga mot landsvägen söderut. Det gjordes flera försök att bevara Kungsporten åt eftervärlden men tyvärr revs byggnaden 1837. 
Också Kungsportsavenyen, eller Avenyn som den oftast kallas, har fått sitt namn efter Kungsporten.

Kungsporten från utsidan.

Porten från insidan.



Det andra tappstället för vatten anordnades vid Domkyrkan 1789. Två tappkranar fanns på kyrkans södra vägg mot Kungsgatan. 1816 flyttades denna fontän till Vestra Hamnen och försågs med nytt källhus. Källhuset finns fortfarande kvar vid Västra Hamngatan men flyttades närmare Domkyrkan när kanalen fylldes igen 1903 samt vid högertrafikomläggningen 1967. Vattenleveransen från Kallebäck upphörde 1967.
Så här såg Västra Hamngatan ut innan man fyllde igen kanalen. Källhuset till höger i bild.
.





Domkyrkokällan 1937.





Domkyrkokällan april 2014. Fortfarande rinner det vatten, men det kommer nu från Göteborgs stads vattenledningsnät.




Kör man Riksväg 40 från Göteborg mot Borås kan man på vänster sida av Kallebäcksbacken se Kallebäcks källa. Här gick tidigare Riksväg 5 som var en smal, krokig och brant väg som kallades Kallebäcks lider. Den heter idag Gamla Boråsvägen och börjar nu vid Kallebäcks f.d. skola, går förbi Kallebäcks källa och vidare ut mot Delsjömotet. 



Kallebäcks källa 1920



Kallebäcks källa, eller Gustafs källa som den också kallas, var en del av Göteborgs första stora vattenanläggning. Så här skrev rådmannen Laurentis Böker 1692:
"Den uppspringer utur hårda sandbacken med mer än tio ådror, som continuera, uppspringa och flyta natt och dag...dessa ligga högre än spitzen af kyrktornet här i Götheborg."

I mitten på 1700-talet var dricksvattenförsörjningen ett problem för göteborgarna. Det var ont om rent dricksvatten och vatten transporterades i tunnor bland annat från Kallebäcks källa.
Redan 1714 föreslog Stadsbyggmästaren Jacob Feigel att källans vatten skulle dras till staden, men projektet blev inte verklighet förrän på 1780-talet. Ledningen anlades under åren 1785-1787 och bestod av urholkade och nergrävda trästockar av asp, fur och ek.
Arbetet leddes av skotten Andrew Blackwood. 
Vid källan murade han upp ett brunnshus som bestod av en cistern av gråsten och över den en välvd, jordfylld överbyggnad.

Tittar man in genom den gallerförsedda dörren ser man själva cisternen och ovanför dörren finns en inskription, A Blackwood anno 1787.



På väg från ett stadsbesök i Göteborg 1787 besökte kung Gustav III källan och invigde vattenledningen. Vid invigningstillfället passade Göteborgs borgmästare Daniel Pettersson på att "i nåder" få kalla källan för Gustafs källa, vilket beviljades.
Två dagar efter invigningen släpptes vattnet på. Ledningen gick de 4,8 kilometrarna 
till en rundbyggd vattencistern av trä med en provisorisk fontän vid Kungsporten där göteborgarna kunde hämta sitt dricksvatten. Två år senare förlängdes ledningen och då kunde man även hämta vatten i Domkyrkans mur mot Kungsgatan. 
Hela stockledningssystemet renoverades 1866 och i slutet av 1860-talet fanns det vatten från Kallebäcks källa i 15 allmänna vattenposter och hos 15 enskilda konsumenter, bland annat hos apoteken Kronan och Enhörningen. 1881 ersattes de gamla ledningarna av trä med järnrörsledningar. 

1801 restes en minnessten över invigningen av källan och besöket av Gustav III.


Vid källans 150-årsjubileum 1937 anordnades en repris av invigningsceremonin, denna gång med Gustaf V. Då tillkom också inskriptionen "Gustaf" på minnesstenens fundament.


1881 byggdes en vattenreservoar i närheten av källan. Reservoaren bestod av en järncistern som rymde 300 m³ och den var placerad i en rund byggnad av rött tegel. Konstruktör var civilingenjör Johan Gustaf Richter, som var byggnadschef i Göteborg med ansvar för bland annat vatten- och avloppsfrågor.
Vattenreservoiren 1922

Samma byggnad april 2014.




Strax intill vattenreservoaren och bara några meter från motorvägen ligger Kallebäcks gamla skola. Den lilla röda stugan är en av få bevarade landsortsskolor från 1800-talet och innehåller ett klassrum och en lärarbostad med ett rum och kök. Den byggdes av rivningsvirke från Örgryte Fattigfriskola som revs när Västkustbanan skulle dras fram. När skolan invigdes den 1 februari 1885 hade den 51 elever. Vid stängningen den 1 juli 1974 gick endast 13 elever i skolan.

tisdag 29 april 2014

Året om med SJ

"Kom ihåg, att SJ för underhåll och drift alltid köper svenska varor, när sådana kunna finnas att för ändamålen tillgå. SJ betalar därvid som regel ett högre pris än vad köp från utlandet behövde betinga - allt i syfte att gynna svenskt produktionsliv".
SJ 1937
 "Använd Ni i gengäld SJ för Edra resor och transporter. SJ utför nu sitt trafikarbete till 80 % med drivkraft från landets egna vita kol; på SJ löpa endast svenskbyggda lokomotiv; alla SJ vagnar  äro svenskbyggda. -Genom att anlita SJ gynnar även Ni svensk produktion. Genom att anlita SJ gynnar Ni Er också själv och Edert företag som skattebetalare. SJ är hela nationens egendom. Varje svensk är delägare i statsbaneaffären. Varje svensk har ett eget intresse av dess framgång eller motgång. Varje kronas inkomst för ett till densamma uppdraget transportarbete går praktiskt taget helt till lättande av bördan för landets skattebetalare".
SJ 1934

måndag 28 april 2014

Ett riktigt skitinlägg

Förr bestod tågens toaletter bara av en toastol och ett rör rakt ut i fria luften. Fördelarna var att det gav näring till växtligheten och systemet var oerhört driftsäkert! Riktigt kalla vinternätter kunde det frysa till i röret, men det var bara att ge det en spark så fungerade det igen. Nackdelarna då? Ja, förutom kalldrag i rumpan så var det naturligtvis inte så hygieniskt att bara släppa ut fekalierna på banvallen. Banarbetare som stod utmed spåren kunde ibland få en ovälkommen dusch och den personal som skulle reparera tågen kunde också finna både det ena och det andra på boggier och underrede... 
Ni som åkte tåg på den tiden kanske kommer ihåg en liten skylt där det stod: "Använd ej klosetten när tåget gör uppehåll på station". Det fanns naturligtvis en anledning till skylten.
En annan konsekvens av detta system var när vagnarna skulle transporteras med tågfärja mellan Helsingborg-Helsingør eller Trelleborg-Sassnitz. Då var det viktigt att tågpersonalen låste alla toaletter innan vagnarna rullade på färjan.



På bilderna ovan från Sveriges Järnvägsmuseum ses ett par varianter av den klassiska tågtoaletten. På en metallskylt stod följande: "Fäll först upp båda locken. Fäll därefter, om så erfordras, åter ned det undre" eller en annan variant: "Upplyft först båda locken mot väggen. Nedlägg därefter det undre, om så erfordras".




När man var klar med sitt ärende nyttjade man naturligtvis handfatet.
Bild: Sveriges Järnvägsmuseum

Nästa steg i utvecklingen blev vattenklosetten. Nu trampade man på en pedal när man var färdig och vatten spolade ut det man åstadkommit. Fortfarande släpptes avfallet rakt ut i Guds fria natur.
Bild: Sveriges Järnvägsmuseum

På 60-talet fanns det i vissa vagnar speciella barnkupéer. Här fanns toalett med bl.a. skötbord och potta!
Bild: Sveriges Järnvägsmuseum

1969 provade man ett slutet system där fekalierna samlades i en tank under vagnen.
Bild: Sveriges Järnvägsmuseum

1972 var det äntligen dags att introducera vaccumtoaletten på tågen. 
Bild: Sveriges Järnvägsmuseum

Det var Elektrolux som levererade och här ser vi Elektrolux VD Hans Werthén och SJ:s Generaldirektör Lars Pettersson i Hagalunds depå.
Bild: Sveriges Järnvägsmuseum

Till att börja med hade man mobila tömningsanläggningar
Bild: Sveriges Järnvägsmuseum

...men senare byggdes stationära anläggningar i bl.a. Stockholm, Göteborg och Malmö. Bilden är från Hagalunds depå i Stockholm 1976. Det var rejäla maskiner på den tiden. Idag är själva vaccumsugen centralt placerad och det är endast slangar och manöverlådor vid spåren.
Bild: Sveriges Järnvägsmuseum

Icke att förglömma är sovvagnarnas porslinspotta som fanns innanför luckan under handfatet. Den fanns kvar ganska länge och jag minns den väl från familjens resor med nattåg på 60-talet. Pottan spred ofta en förfärlig stank i sovkupén och jag tror inte den är saknad av någon.
Bild: Sveriges Järnvägsmuseum
Idag har naturligtvis alla tåg vaccumtoaletter med slutna system.

söndag 27 april 2014

Opel Rekord -64.2

Hemma på våran gata... 
En bild på samma bil framifrån finns HÄR.


lördag 26 april 2014

Renault 4 1972

"Vi tror på vettiga människor", en annonskampanj från Renault 1972.




fredag 25 april 2014

Slotts Senap


Historien om Slotts startade 1885 med A.G. Holmgren och Ättiksfabriken i Uppsala. Som namnet antyder producerades här främst ättikssprit, men kring 1919 började man även tillverka senap. Initiativet kom från fabrikens dåvarande driftledare, den tyske ingenjören Bruno Knebel. Från hemlandet hade han tagit med sig ett makalöst gott senapsrecept, till en början kallad Knebelpasta, vilken senare kom att bli känd som Slotts senap. Redan de första försöken visade att den nya senapen kombinerade styrka och lenhet på ett sätt som fick det att vattnas i munnen på varenda provsmakare. Succén var ett faktum och Slotts var snart ett lika självklart som naturligt inslag på de svenska köksborden.



Nu tror ni väl att denna klassiska senap tillverkas i Sverige, men icke. 2008 flyttade multinationella Unilever tillverkningen till Polen. Inte mycket är svenskt längre...

En liten reklamfilm med Slotts senap från 1951 finns HÄR.

torsdag 24 april 2014

Opel Rekord -64

Hemma på våran gata...

onsdag 23 april 2014

Sexig polis-mc

I Göteborg kör mc-polisen BMW K 1600 GT. De har åtminstone två exemplar av denna exklusiva modell med sex cylindrar, 
1649 cc och 158 hk.




Drivlinan på K 1600 GT.

måndag 21 april 2014

Zündapp -63

En snygg Zündapp Combinette -63 parkerad vid Espresso House inne på Göteborgs Centralstation. En ung man hade precis köpt den och ville inte släppa den ur sikte.

söndag 20 april 2014

Hultafors



Hultafors är ett litet samhälle med ca 280 innevånare beläget vid Viaredssjön utefter Boråsbanan mellan Göteborg och Borås. Mest känt är Hultafors för Tumstocksfabriken och Sanatoriet.




Så här stod det om Hultafors i Svenska Turistföreningens årsskrift 1909:
"Nedanstående vackra bild visar oss en utsikt öfver Viaredssjön från Hultafors sanatorium i Västergötland, beläget vid Hultafors station på Göteborg-Borås-banan, 58 km. från den förra och 12 km. från den senare staden. Från Hultafors station, som ligger 507 fot ö. h., kommer man på några minuter upp till sanatoriet, hvilket ligger omkr. 900 f. ö. h. på sydsluttningen af en skogbevuxen bergås. Trakten kring sanatoriet är rik på naturskönheter då därtill kommer att luften är hög och ren".






När järnvägen Göteborg-Borås (GBJ) invigdes 1894 fanns i Hultafors till att börja med bara en liten anhalt. 1896 blev det en håll- och lastplats med en mindre träbyggnad.
Bild: Sveriges Järnvägsmuseum

Banvaktsstugan till höger i bild byggdes också 1894.
Bild: Sveriges Järnvägsmuseum

Byggnaden var rivningshotad 2009, men räddades och förvaltas nu av intresseföreningen "Banvaktsstugans vänner".




Trappan upp till stugan.


Ett regionaltåg (X11) på väg mot Borås passerar banvaktsstugan som skymtar till höger i bild.



Viaredssjön och Hultafors hållplats 1903.
Bild: Sveriges Järnvägsmuseum


1907-1909 byggdes ett nytt stationshus i engelsk stil och huset ritades av arkitekten Yngve Rasmusson. I huset fanns en andraklass- och en tredjeklass väntsal. Vid Hultafors station lossades bland annat oxelvirke till svenska Mått- och tumstocksfabriken samt virke till de välkända "Ballebomöblerna" som skickades från Hultafors till övriga landet.
Bild: Sveriges Järnvägsmuseum

Bild: Sveriges Järnvägsmuseum




Ett foto från 30-talet med tåg mot Borås.
Bild: Sveriges Järnvägsmuseum

Hultafors stationshus från baksidan 1969
Bild: Sveriges Järnvägsmuseum
...och från framsidan 1968. 
Bild: Sveriges Järnvägsmuseum

Stationen avbemannades den 21 maj 1971 då godstrafiken lades ned. F.o.m. den 16 juni 1980 drogs även uppehållen för persontågen in. Stationshuset blev efter avbemanningen personalbostad åt Hultafors Hälsocenter.


Tre bilder från den 21 maj 1971 då stationen avbemannades och den sista tågklareraren visade avgångssignal med signalstaven. Det var fotografens far som tjänstgjorde den dagen.
Foto: Anders M

Foto: Anders M

Foto: Anders M

En enkel biljett i 2:a klass Hultafors-Sandared den 21 maj 1971 kostade 1 krona och 60 öre.


En bild från 1972. Mötesspåret är rivet, men plattformarna är fortfarande kvar.
Foto: Anders M

Fotografens cykel står parkerad vid godsmagasinet 1972. 
Foto: Anders M


På marken ligger två nedmonterade A-signaler. Dessa kunde tågklareraren använda för att visa avgångssignal istället för att använda signalstaven.
Foto: Anders M


Tittar man noga på nedanstående bild kan man läsa att den övre rälen är tillverkad av Domnarvet 1944 och den undre av tyska Krupp 1919 för G.B.J. (Göteborg-Borås Järnväg). Domnarvet tillverkade järnvägsräls till slutet av 80-talet, därefter var det Inexa i Luleå som var huvudleverantör till SJ/Banverket. Inexa gjorde konkurs 2001 och idag  tillverkas inte längre någon räls i Sverige.
Foto: Anders M

1986 ville SJ riva stationshuset men innevånarna i Hultafors ville annat. Hultafors intresse- och bygdegårdsförening bildades och lyckades samla in 500.000 kr. Man tog över huset och efter en omfattande renovering är det idag en fantastiskt vacker byggnad. Det är också den enda byggnadsminnesmärkta byggnaden i Bollebygds kommun.

Framsidan april 2014


...och baksidan.


Stationshuset som nu fungerar som bygdegård.



Vy över Hultafors.

På denna bild syns både godsmagasinet och stationshuset. Ett vattentorn fanns också men det revs någon gång efter 1942. 1926 uppfördes vid sjöstranden ett "svanhus" till de resandes förnöjelse.
Bild: Sveriges Järnvägsmuseum




Här står fotografen på den branta vägen upp till Sanatoriet och året är 1906.


Samma vy som ovan, men inte samma kort. Notera bilen nere på vägen!


Så här ser samma vy ut idag.

Landsvägsbussen till Bollebygd.



I början av 1930-talet beslutades att banan mellan Göteborg och Borås skulle elektrifieras. Den elektriska driften togs i bruk den 18 juni 1936. Ett tåg med ellok är klart för avgång mot Göteborg.












Ett tåg med Dk-lok väntar på möte i Hultafors 1968.
Foto: Björn Malmer



Tåg mot Borås med Du-lok som dragkraft. En trevlig kiosk med Pommac-skylt på taket fanns vid stationshuset och det är kioskinnehavarens vita Ford Cortina som syns på fotot. Till höger skymtar fotografens Volvo PV 444 K av årsmodell 1956.
Foto: Björn Malmer



Persontåg mellan Hultafors - Sandared 1975.
Foto: Per-Olov Brännlund


Ett litet filmklipp från en resa med tåg Hultafors-Olsfors-Bollebygd kring 1970. Vid 00.29 passerar vi banvaktsstugan Hultafors 774.
video
Film: Anders M




Att anlägga banområdet så nära Viaredssjön hade sina problem och stora ansträngningar fick göras för att området inte skulle glida ut i sjön .
Hultafors har genom åren drabbats av ett antal järnvägsolyckor, men ingen med dödlig utgång. 1908 rasar en del av banvallen med påföljd att ett gruståg hamnar i sjön. 
Bild: Sveriges Järnvägsmuseum
Några bilder från bärgningen av tåget.
Bild: Sveriges Järnvägsmuseum
Loket, GBJ K5, bärgades på detta sätt.
Bild: Sveriges Järnvägsmuseum

Ett virkeslastat godståg på väg till Tändsticksfabriken i Jönköping spårar på 30-talet ur vid Hultafors och några vagnar hamnar i Viaredssjön. 

Den 23 februari 1958 spårar ett persontåg ur pga ett rälsbrott. Tre vagnar spårade ur och en fjärde hamnade i Viaredssjön där den slog hål på isen och sjönk till hälften. I den vagnen satt ett 15-tal passagerare som chockade och våta kunde räddas. Ingen människa kom dock till allvarlig skada.
Här är några bilder från olyckan 1958. 
Bild: Sveriges Järnvägsmuseum

Bild: Sveriges Järnvägsmuseum
Foto: Curt Ylving

Foto: Curt Ylving
1975 kör ett persontåg på stora stenar som rasat ner från berget. Loket och den första vagnen som var en resgodsvagn fick skrotas. Lokföraren blev svårt skadad i huvudet av en brandsläckare som lossnade, men överlevde. 
Den senaste olyckan skedde den 24 oktober 2001 då förskjutning av last orsakade en urspårning och en nedriven kontaktledning.





Kurorten och järnvägen gjorde Hultafors till ett blomstrande samhälle. Där fanns en tid tre affärer, bank och postkontor. Hellgrens affärslokaler bestod av två våningar med specerier i den första våningen och manufakturförsäljning i den andra. 


Affären stängde 1989 och blev därefter ett lanthandelsmuseum. Museet är nu också stängt och fastigheten fungerar enbart som boningshus. 



I denna fastighet fanns affären Kooperativa som startades 1920 och drevs fram till 1962 då affärsverksamheten lades ner.


Så här ser fastigheten ut idag.


Det finns fler spännande hus i Hultafors. Kan detta ha varit en bensinmack?


Mycket tyder på det t.ex. denna metallkonstruktion. Kanske var det här pumparna stod?
Uppdatering. I en kommentar skriver Lars Grimby om ovanstående fastighet:
"Det huset är uppfört 1936 och var chaufförsbostad åt Fam Kollén. Fam Kollén grundade Hultafors AB eller som den heter i folkmun "tumstocksfrabriken" 
När privatbilen blev mer populär behövdes både garage åt bilarna och bostad åt chaufförerna. Innan huset på bilden byggdes hade chauffören bott på vinden i Joel Kolléns privatbostad Villa Solbacken (det gula huset snett ovanför det på fotot), som uppfördes 1918 och saknar garage. 
Med fler bilar behövdes både bättre och fler bostäder åt de som körde och servade bilarna och inte minst garage och plats för service. 
Järnkonstruktionen på bilden är en gammal (hydrauliskt) lift för bilarna."

Lars Grimby, Villa Solbacken



En nedlagd bensinstation som var Uno-X och senare Pump. En bild på macken då pumparna var kvar finns HÄR.




Ett intressant hus som man ser när man passerar med tåget.



Gullstensön i Viaredssjön var under 1900-talets första hälft en vanlig samlingsplats för ortens ungdomar. Numera är ön i privat ägo.







Hultafors Sanatorium

1906 startades Hultafors Klimat- och Vattenkuranstalt. Kuranstalten drevs till en början mest som hotell och restaurant av en Direktör Witte. Witte sålde till en Göteborgskvinna, Agnes Olsson, vilken drev bolaget i konkurs. Efter konkursen köptes anläggningen av Ingenjör Joel Kollén. 
Kollén hade sommartid vistats i Danmark på Sjundedagsadventisternas kuranläggning och föreslog att samfundet skulle köpa anläggningen i Hultafors. 1926 köptes kuranstalten men man fick inte köpa i eget namn utan fick bilda en stiftelse, "Samfundet Sanningens Härold". Stiftelsen drev anläggningen fram till 2002 med bl.a. alkoholistvård och rehabiliteringsverksamhet. Från början fanns här också ett akutsjukhus, innan Borås fick en riktig akutmottagning. 

I en annons från 1942 står följande: 
”I härlig stärkande barrskogsluft ligger Hultafors Sanatorium, en fysikalisk dietistisk kurort, 1000 fot över havet”

Utsikt vid Sanatoriet Hultafors.




Hjärt- och kärlsjukdomar var det vanligaste skälet att söka sig till Hultafors, men flera av de tidiga patienterna led av fetsot (en finare omskrivning för fetma) och sattes på avmagringskur. Detta innebar en strikt kost med inriktning på det vegetariska, och naturligtvis utan alkohol eller kaffe.










Många patienter avvek för att få rejälare kost och kaffe hos något av Hultafors kaféer. Namnen "Stora fördärvet" och "Lilla fördärvet" på två av kaférörelserna uppkom vid denna tid.








Som kuriosa kan nämnas att Hermann Göring på 20-talet sägs ha behandlats (för fetsot?) på Hultafors.

En annons ur Sundhetsbladet från 1935.



Nota från 1934.



Sanatoriet, till vänster den nyare flygelbyggnaden.










Hultafors i vinterskrud.






















Interiör Salongen.






Hallen på 30-talet.


Hallen på 50-talet.



Matsalen.





Matsalen i juletid.








Annexet.

Krocketspel vid Annexet på 30-talet.

Kyrkan.





Parken.

Viaredssjön från Parken.


Hultafors 80-tal.




2002 sålde Adventistsamfundet anläggningen till en privat aktör på friskvårds- och rehabiliteringsområdet. Det drevs då under namnet Hultafors Hälsocenter.







Efter en konkurs köpte byggkonsulten Jan Lindberg 2010 Hultafors Hälsocenter för att bygga om husen till lägenheter. Det ska bli hyresrätter för 55+ med restaurang och annan service. 50–100 villor planeras också i området. Så här ser anläggningen ut i april 2014.

Baksidan


...och framsidan.



Viss renovering erfordras som det brukar stå i mäklarannonserna...



Terassen med vacker utsikt över Viaredssjön.

Huvudentrén till Hultafors behandlingscenter. Byggjobbarna har anlänt och renoveringen har nu påbörjats.







Tumstocksfabriken






En stor del av Hultafors tillkomst och framgångar beror på Svenska Mått- och Tumstocksfabriken som drevs av familjen Kollén. 
Den 20 maj 1875 undertecknades en internationell konvention om metersystemets införande. Ett riksdagsbeslut om allmän övergång till metersystemet fattades av riksdagen 1875 med en övergångstid 1879-1888.
En sådan genomgripande förändring öppnade naturligtvis möjligheter för kreativa entreprenörer. En av dem var arkitekten 
Karl-Hilmer Johansson Kollén i Stockholm. Från och med 1889 skulle det vara förbjudet att inom handeln använda svenska verktum. Men hur skulle människor kunna hantera detta praktiskt? Karl-Hilmer fann lösningen genom att 1883 uppfinna komparationslinjalen som visade meter- och tumskalan parallellt. 



Sedan konstruerade han en vikbar led och den moderna tumstocken var ett faktum.


Karl-Hilmer grundade 1883 Svenska Mått- och Tumstocksfabriken och 1907 flyttades tillverkningen till Hultafors. På samma plats låg tidigare Hultafors Bruk. Det startades 1847 och drevs i tre decennier. Bilden är från Tumstocksfabriken.


Svenska Mått- och Tumstocksfabrikens monter på Jubileumsutställningen i Göteborg 1923.


Sedan sonen Joel tagit över ledningen gick utvecklingen snabbt framåt och 1925 bytte företaget namn till Hultafors AB. 

Fabriken ligger fortfarande kvar på samma plats och tillverkar 6 mil tumstock om dagen. Utöver mätverktyg gör man också bl.a. yxor, hammare, släggor och stämjärn. Företaget ägs idag av Hultafors Group där också Snickers Workwear och Wibe Ladders ingår.



Från Viaredssjön rinner Sörån ner mot Tumstocksfabriken och Olsfors. 

Här finns den vackra stenbron bevarad.

Längre ner finns lämningar av något jag inte vet vad det har varit. Kanske en såg? 


För att få elektricitet till tumstocksfabriken byggdes ett kraftverk i Sörån. Vattnet från ån däms upp och leds i en "kanal" på ovansidan av fabriken. En liten del av vattnet släpps dock förbi och rinner vidare i ån.

Kanalen slingrar sig fram uppe på berget.

Här tar kanalen slut och vill man ta sig vidare och se vart vattnet tar vägen så gör man det, enligt skylten, på egen risk.

Härifrån leds vattnet ner i en lång trätub som slutar i det lilla kraftverket. En spännande trappa finns ovanpå tuben.



Flygvy över Hultafors. (Klicka på bilden för större storlek).
Bild: hitta.se
Riksväg 40 vid Hultafors och Viaredssjön en höstdag någon gång på 60-talet.

Jag avslutar inlägget med detta vykort "Hultafors. Backsluttning vid Sanatoriet". Det kan inte ha varit någon storsäljare.....





Källor:
Hultafors Bygdegårdsförening
Borås Tidning
Svenska Turistföreningens årsskrift 1909
Anders M