tisdag 7 januari 2014

Elektriska ånglokomotiv

Diesel-elektriska lok är det som gäller i USA medan tyskarna föredrar diesel-hydrauliska. I Sverige är de stora dieselloken alltid diesel-elektriska. Det är alltså en dieselmotor som driver en generator som förser de elektriska drivmotorerna med kraft. Loken är tillverkade i Sverige av Nohab och Kalmar Verkstad, men motor och elektrisk drivutrustning byggdes på licens från General Motors Electro Motive Division (EMD). Ett par exempel är T43 och T44. 
T43 mellan Tällberg och Rättvik 1967.  Foto: Björn Malmer


T44  Foto: J Putkonen




Men ång-elektriska lok då? Jo, naturligtvis har det också förekommit, men bara i Frankrike. Ja, säg den konstruktion man inte har provat när det gäller lokomotiv!


1892-93 byggde Jean Jacques Heilmann i Frankrike ett ång-elektriskt lok. Det hade ångpanna och en tvåcylindrig boxerångmaskin som drev en likströmsgenerator på 400 kW som i sin tur drev en elmotor på varje axel. Loket var 16.5 meter långt, vägde 100 ton, hade två fyraxliga boggier och hytten var av trä. Det fanns också en liten tvåcylindrig ångmaskin som drev en generator för magnetisering av huvudgeneratorn och för belysning. Den elektriska utrustningen var det Brown Boveri i Schweiz som levererade. Provkörningarna gick bra. Loket kunde dra ett persontåg på 80 ton i 100 km/h och maxhastighet var 107 km/h.








1897 byggdes två större lok helt i stål. Dessa var 28 meter långa och vägde 124 ton.



De nya loken hade kraftigare ångmaskin med 1400 hk och lokets maxhastighet var 125 km/h. 
Det fanns två stora generatorer, en i varje ände av ångmaskinen plus en liten för magnetisering och belysning. Även i detta fall stod Brown Boveri för den elektriska utrustningen
Ångmaskinen med en generator i varje ände.






En av de fyraxliga boggierna.
Loken fungerade bra, men var dyra och komplicerade och inga fler byggdes.




En annan typ av elektriska ånglok är detta från Schweiz.
Vad var vitsen med el-ånglok när man kunde kört elektriska lok? Jo, under andra världskriget hade Schweiz brist på kol, men gott om el. Då byggde man om ett antal växellok så att de gick att värma med elektricitet istället för kol. Med en strömavtagare på taket tog man ner 15 000 Volt till två transformatorer som matade kraftiga värmeelement i pannan. Helt klart ett miljövänligt arrangemang även om man inte tänkte i sådana termer på 40-talet!


2 kommentarer: