torsdag 9 januari 2014

Lartigue Monorail

Vi fortsätter på avdelningen märkliga järnvägsfordon.

Lartigues Monorailsystem utvecklades av den franska ingenjören Charles Lartigue (1834-1907). Lartigue sägs ha fått inspiration till denna järnväg av att titta på kameler som bar tunga packningar på vardera sidan av ryggen.


The Listowel & Ballybunion Railway var en monorail-järnväg på Irland som trafikerades från 1888 till 1924. Den var ca 16 km lång och gick från Listowel ut till kustorten Ballybunion.



Listowel & Ballybunion Railway hade tre sådana här lok med max hastighet ca 30 km/h.




Här står ett tåg på Ballybunion Station och notera den intressanta spårkonstruktionen. Det översta spåret bär all vikt, medan de två nedre är stabiliseringsspår. Spåret består av ca 3,5 meter höga A-formade bockar.




Det övre hjulet är drivhjul och de två nedre horisontella är stabiliseringshjul.



Problemet med detta system var balansen och loket hade därför två ångpannor, två eldstäder och två skorstenar. Personvagnar och godsvagnar var byggda på liknande sätt. Det fanns alltså plats för resenärer på två sidor i vagnarna. Innan tågets avgång var det viktigt att det blev rätt balans, och det var tågpersonalens uppgift att se till att det var lika många resenärer på varje sida. Samma sak med gods, Ville en bonde skicka en ko, så fick han också skicka två kalvar som fick åka på varsin sida på returresan...



Passagerarna kunde inte gå från den ena sidan till den andra då tåget var i rörelse, men då det stod stilla kunde man använda en trappa som syns på nedanstående bilder.









Tåget fraktade under 36 år passagerare, gods, kreatur och dessutom sand från Ballybunions sandkullar.




Av de 22 godsvagnar som fanns, var 17 sandvagnar och 5 varuvagnar. På bilden nedan är det sandvagnar på kroken.



När tåget skulle ändra riktning vid ändstationerna kopplade man av loket, vände det på en slags vändskiva och så fick det gå på ett separat spår till andra änden av tåget. Vändskivan fungerade alltså också som en form av spårväxel. 
                          














Om vägfordon skulle korsa en sådan här järnväg blev det problem. Det löste man med en form av dubbelsidiga vindbryggor. Anläggningen sköttes av en speciell vägvakt. 




Det fanns också korsningar där bönderna kunde ta sig över spåret på egen hand med sina djur. Det var en form av vändskivor som normalt var låsta, men bönderna hade egen nyckel för att kunna manövrera anläggningen. Båda typerna av korsningar var automatiskt kopplade till signaler som stoppade alla tåg som närmade sig. Intressant är att vägtrafiken alltid hade företräde framför tågen.

Listowel & Ballybunion Railway stängdes 1924 efter att järnvägen skadats under det irländska inbördeskriget och allt skrotades utom ett kort avsnitt av spåret.

Här en länk till fräckaste videon! Kolla tågets gångegenskaper, det gungar rejält! Det står 1931, men järnvägen lades ju ner 1924. Klicka på området under texten "Along the line 1931", så startar denna underbara lilla filmsnutt.





Men det var inte bara irländarna som körde Lartigue Monorail. I Loire i Frankrike byggdes 1894 mellan Feurs och Panissières en 16,8 km lång linje. Det fanns fem stationer, Feurs, Donzy, Salvizinet, Cottance och Panissières.



Denna järnväg hade två lok, "Feurs" och "Panissières"



De billigaste biljetterna fick man om man åkte på taket och för resenärernas säkerhet fanns trådnät och vajrar som skydd!

Järnvägen skulle öppnas 1895, men starten fick skjutas upp flera gånger eftersom anläggningen vid inspektion inte klarade säkerhetskraven. Dessutom orkade loket inte producera tillräckligt med ånga för att ta sig upp för backarna. År 1897 gav företaget upp och det avvecklades 1899. All materiel såldes som skrot 1902.



1988 var det hundra år sedan Listowel & Ballybunion Railway öppnades och då började man i Listowel fundera på att göra en kopia av den gamla järnvägen. En kommitté bildades och pengar samlades in. 50 m av det gamla spåret och en originalvagn fanns bevarade. År 2000 påbörjades bygget och i juni 2003 invigdes anläggningen. Järnvägen har ca 1000 m monorailspår, tre växlar, två vändskivor och tre plattformar. Det finns ett lok som är en exakt kopia av de ursprungliga loken, förutom att det är dieseldrivet, och två 3:e-klassvagnar.   
Bild: lartiguemonorail.com


Bild: lartiguemonorail.com

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar